På färdvägarna
Ja, bror, jag har fällt mina tänder i rätt och behaglig tid
och läst för prästen och stenat höns och stört gamla tanters frid,
och lekt både präst och rövare och luffare och kung
och älskat som gossar älska, och svultit och varit ung,
och gått genom milslånga marker i snö och köld och skur
och kastat sand mot fönstret i min tjugonde jungfrubur.
Och så har jag läst några böcker om kärlek, stjärnor och krig,
och tagit många och farliga steg på livets tunga stig,
och lärt mig simpel, engelsk slang i en mörk och lortig skans
och sett när korallsjöar gå galopp i Södra Korsets glans,
och bott hos en irländsk Sussi med tretton fåglar i bur,
och älskat och kommit levande ut - jag vet bara inte hur!

Jag har stått på piren i regnet och hackat tänder av frost
och levat länge och lustigt på en sjåares våta kost,
och jag har haft en far - och en mor, sorgsen och tyst och from
och hon har skrivit långa brev, P. R. till Sailors Home,
brev som ha bränt i fickan mången het och skamlös kväll
när jag gömt mig själv för dagern på en svart chicagobordell.

Och när lusten att vandra vikit, har jag kommit penninglös hem
och fått mat och en bädd av mor och far - och suttit och ljugit för dem!
Nu sitter jag blek och blodlös i ett bokfyllt och stilla rum
och skriver lögner på vita blad medan dagen drunknar i skum.

Då slänger jag skräpet på golvet och sluter ögonen hop
och tycker jag hör ur sommarens storm ett sakta lockande rop.
Då ser jag hamnarnas tusen ljus vinka vänligt fjärran från,
då hör jag mistluren böla och klockbojens ringande dån
Det är som en helg över redden, och det gröna skummet yr,
när gamla Martha stampar i havet vid Ellis fyr.
*
Hallå! Är det land? Hej, Newyork - yankeys, hur mår ni i dag?
Har ni ägg och härsken skinka? Bjuder skepparen över lag?
Det är som en helg över Brooklyn - det är dans som till våldsam musik,
när Marthas bogankare dyker i Yerseys gula vik.
Det luktar sot och storstad - hej, Tom, vi ha klarat oss bra,
vi dricka en skål för Martha, och för hamnen ett högt hurra!
*
Åh, jag sitter såsom i syner - nu ramlar redden itu,
bakom blänka fullskrivna luntor - jag är trött - vad är klockan? Sju!
Min bokhylla? Bah! Ett varufack, buntade tankar som stå
och viska: ditt liv är levat och din värld är skymningsgrå!
 

Dan Andersson (1918)